Bagare Peter Lindberg, f 1745 i Slaka, död 1800, fick borgerskap 1773, innehade tomten nr 64  i Tanneforskvarteret och fick 1792 tillösa sig tomten nr 62 i  kvarteret strax öster om Hospitalstorget, Nygatan 32. Han var gift andra gången 1785  med Anna Maria Regnander, f 1746 i Mjölby. Senare var ägare sonen och  bagareåldermannen Carl Lindberg, f 1778, död 1830, , gift med Maria Kristina Holmgren. Eventuellt kan en syster till henne ha varit gift Källström i Norrköping. Lindberg hade en son Carl Reinhold, bagarelärling, ( 1818-1842) och en dotter Carolina f 1813 gift med handlaren Carl Eric Dufva ( 1806-1860). Denne var född i Västerhaninge och fick burskap i Linköping 1843. Hans far, Josef Dufva var född 1773 i Sorunda och tog namnet ( se bifoga tidningsartikel).

Carl Eric och Carolina Dufva bodde på gården 62-64 där det bland annat fanns brödbutik och bagarstuga. Tomten togs i mät 1847 och samma år var Dufva satt under förmyndare. Fastigheten hade adressen Nygatan 32. De hade bara ett barn, dottern Erika f 1844. Hon verkar i sin ungdom ha haft plats eller vistats i Västerlösa , eventuellt hos en kyrkoherde.

1864 fick hennes mor avböja ett frieri från en "herr Nyman" till Erika. Hon tyckte inte hon kände honom så väl och hade svårt att glömma ett "ungdomstycke" efter vad modern fick skriva.  Sedan fadern dött 1860,  , mormodern 1858 och modern 1878 synes Erika ha blivit ensam ägare till fastigheten. 1879 gifte hon sig med possessionaten Carl Fahlström  ( f. 1830 i Lerbäck) på Snyttringe storgård i Allhelgona. Bitar av deras brevväxling alldeles inför giftermålet finns bevarad. Han hade tidigare varit gift med en Anna Charlotta Anndal,(f 1824 i Göteborg,död1883)  och då bott i Stockholm  men sedan skild.  Han hade sedan varit förlovad med Rosalie de Maré i Stockholm, fosterdotter till en de Maré som dog 1877.( Rosalie Vadström/de Maré, 1838-1914,senare gift de Besch). Brevväxling dem emellan finns liksom brev mellan Fahlström och en tidigare fästmö, Matilda Ridderborg på Ängaryd i Säby, känd för sina många och uppslagna  förlovningar.

Fahlströms var bosatta på Snyttringe runt 1880, men han måste för sin hälsas skull resa utomlands vissa perioder och han avled redan 1883. De hade en dotter Viktoria f 1881, död 1884. Någon gång på 1880-talet flyttade hon tillbaka till gården i Linköping på  Nygatan 32. I de brev makarna skrev till varandra då han var bortrest diskuteras dels  hans hälsa, dels skötseln av gården som hon skulle ha om hand. En del spetsiga omdömen om tjuvaktiga pigor som man måste ha under uppsikt hela tiden med mera kan läsas.

Erika Fahlström levde sedan ett ytterst tillbakadraget liv i Linköping utan närmare umgänge med andra. En Alfrida Karlsson var tydligen i hennes tjänst den sista tiden.

Under de första åren sedan hon blivit änka fick hon flera brev från förhoppningsfulla friare,varav hon verkar ha tagit ett under visst övervägande. Emellertid förblev hon ensam, hon betraktades som ett original som levde ytterst sparsamt, inkomsterna var i stort sett hyra av ett antal hyresgäster. Bland annat påstås efter hennes död den vagn som hon använt då hon flyttade hem ha påträffats i en bod där den stått likadant, i över 40 år.

Hennes garderob var däremot ganska välförsedd, om än inte med sin tid och kom till stor del till museet 1929. Hon avled den 27 oktober 1928.

Fastigheten revs troligen 1930. Det finns i varje fall ett foto från det året.

I ett tidningsklipp i ÖC 1930-01-31 och ett i NT samma år beskrevs "mamsell Dufva". Efter hennes död ska man funnit en mängd pengar gömda i huset bland annat i tidn ingar. Något testamente hade inte skrivits, enligt uppgift därför att hon trodde att utförandet av ett sådant  skulle medföra hennes snara död.

Gården i Snyttringe hade hon avyttrat till en L J Samuelsson i Sund 1894.

Carl Fahlström var son till  Lisa Gustafva Fahlström f 1811 i Björstorp i Hallsberg, död 1890. Han var född utom äktenskapet och kallade sig först Carlsson.Modern gifte sig med en Jonas Isaksson och de bodde i torpet Lanna på Gårdsjö ägor i Lerbäck. Carl Fredrik flyttade till Norrköping 1853 och var några år senare vid Livgardet i Stockholm. Senare på 1860-70-talen var han hotellvärd, kommissionär och restauratör. Han ägde ett hus vid Stora  Gråmunkegränd. Han skilde sig 1871 och kom till Snyttringe som tidigare ägts av brukspatron J F Westling , 1874.

Källa: Artiklar i ÖC och NT 1930, handlingarna ifråga, uppgifter från Robert Bohrns arkiv, Ridderstad: Östergötland II:1, m m.

Bifogat: Artikel ur Östgöta Correspondenten 1930-01-31.