Johan Henrik Stenberg föddes den 31 januari 1791 i Vadstena, son till arbetskarlen, sedan tunnbindaren Henrik Andersson och hans hustru Maja Månsdotter. De bodde i och ägde  gård 241, i hörnet Hovsgatan/Gropgatan. Fadern var född 1758 i Stenkullen i Mölltorp, varav namnet Stenberg torde ha tagits. Modern var född 1762 eller 1763(troligen 1761) i Örberga. De hade gift sig 1788 och hade endast en son om inte andra barn dött som små.

Johan Henrik Stenberg kallas redan 1807 vid moderns död glasmästarlärling. Han var sedan på andra orter periodvis för att lära detta yrke. 1814 kom han från Göteborg till Jönköping där han var hos glasmästaren Johan Falkenberg. 1816 flyttade han tillbaka till Göteborg för att  samma år komma till mästaren Wassholm i Lidköping där han var i två omgångar för att 1820 återvända till Jönköping. 1821 antogs han som glasmästare i Vadstena och 1825 beviljades hans ansökan att bli spegelfabrikör där. I orten fanns då ingen sådan och Stenberg hade genom verkställt arbete visat sin skicklighet. Han skulle förfärdiga alla sorters speglar, för försäljning i staden och på markander i andra städer och på landsbygden.

1825 gifte han sig med Anna Gustava Finström( kan även stavas Finnström) , dotter till snickaremästaren och byggmästaren i Vadstena Anders Finström och hans hustru Anan Helena Frökenberg. Hon var född 1800 i Vadstena och var systerdotter till målaren i Linköping, Bengt Frökenberg.

De fick åtminstone 4 barn, varav två söner dog som barn.Döttrarna Hilma Johanna f 1828 och Anna Carolina Henrietta(Caroline) f 1831.

Först bodde de i gården nr 66 vid Stora torgets östra sida, ägd av fru Gylling. Därefter blev Stenberg ägare av gården 1/3 av 53, 54-55 vid Sjögatan i nuvarande kvarteret  Sjögården. Anna Gustava dog 1848 av tärande sjukdom och Stenberg på våren 1852 av kräfta.

Gården ägdes sedan någon tid av de två döttrarna som sedan verkar ha sålt den , omkring 1860 ägdes den av rådmannen Regnstrand och en bagare Ohlsson.

Till Stenbergs affärskontakter hörde kommersrådet Santesson, en av männen bakom Göta kanal. Denne drev Bromö glasbruk i Västergötland och detta bruk återkommer många gånger i handlingarna. Affärsförbindelsen fortsatta under Santessons efetrträdare, Kjellman. Bromö glasbruk hade också ett nederlag i Vadstena.

Under 1840-talet var Stenberg knuten till ombyggnaden av Stora Sundby gård utanför Arboga, ägd av De Geer. Han samarbetade då med byggmästarna Nyström i Kristberg. Stenberg hade hand om förgyllning m m. Under denna tid och annan då han vistades på annan ort har han skrivit ett flertal brev hem till familjen. Senare var han verksam vid ombyggnad av Öja kyrka i närheten av Stora Sundby, även här i samarbete med Nyströms. Han arbetade även med förgyllning i Röks kyrka och Stora Mellösa kyrka, i det senare fallet med förgyllning av orgeln. Stenberg var även en flitig köpare på auktioner, varvid han förvärvade en del av de möbler som nu finns på ÖM. De sista åren plågades han av en svår sjukdom, käkkräfta, varav han avled. Denna sökte han lindra med olika medikamenter, på vilka recept finns bevarade.

Stenberg hade även haft affärer med Årnäs glasbruk i Västergötland.

Efter faderns död gifte sig dottern Caroline med handlaren Johan Mauritzson, född 1827 i Svanshals. Han hade kommit som handelsbetjänt till en Hollman i Vadstena  vilken rörelse han senare övertog.

Mauritzsons hyrde först i gård 240, senare från 1876 i gård 268-271 som de ägde. Denna ligger vid Rådhustorget i hörnet mot Hovsgatan.

Carolines äldre syster Hilma förblev ogift och bodde i många år i samma fastighet som systern och svågern, men flyttade 1888 till en annan plats i staden. Hon avled 1903. Hon sysslade med knyppling, ett foto av henne finns i Hollman-Johanssons bok se nedan.

Mauritzsons hade barnen Anna Elvira f 1858, Hilma Johanna f 1861, död 1863, Martin Johan Mauritz född och död 1863, Erik Gustaf f 1865 och Ernst Hjalmar f 1869, död 1873. Angående Erik Mauritzson,se enskilt arkiv 296.

Johan Mauritzson avled 1879, en daguerrotyp från 1857 föreställande honom ska finnas på ÖM. Enligt uppgift i Hollman-Johanssons bok ska han ha övertagit en Hollmans affärsrörelse, vilken senare drevs av Frans August Johansson.

Caroline Mauritzson avled 1903, dottern Anna ( 1858-1835) som i sin ungdom var skrivbiträde vid stadsfiskalkontoret var vid sin död ägare av gården, vilken hon testamenterade till Vadstena stad och till underhåll för hjälpbehövande personer, pauvres honteaux. Hon hade tidigare testamenterat pengar till Birgittahemmen. Enligt statuterna skulle fastigheten bevaras i samma skick och uthyras av Vadstena stad. Möbler och andra föremål har samtidigt genom testamente kommit till Östergötlands msueum, till vilket hon tidigare skänkt andra föremål. På så sätt har sannolikt även dessa handlingar och de som ingår i enskilt arkiv 296 kommit hit. ( 1926 eller 1938).

Dessa föremål utgörs av möbler, speglar, ljusstakar, skrin, lampor, tavelramar, smycken, kläder m m. Hon önskade att dessa skulle an

vändas för uppsättning av ett eller två rum som representation av ett typiskt borgarhem.

Den Sara Johanna Lundsten som skrivit brev till Caroline och Hilma bör vara identisk med en mamsell Sara Johanna Lundsten f 1766 i S:t Per som efter deras fars död var skriven i gården.

Anna Mauritzson har även skänkt ett antal dockor till Nordiska museet. Hon var god vän med Elisabeth Hollman-Johansson, gift med kyrkoherden i Örberga, David Johansson, varför hon på flera ställes i hennes bok finns omnämnd.

Källa. Tidningsklipp, artikel i ÖC 1941-10-25 av Rut Liedgren. Elisabeth Hollman-Johansson: Jag minns min barndoms Vadstena. Testamente, Anna Mauritzson, ÖM. Kyrkoböcker för Vadstena och Svanshals.

Se även bilaga här med ytterligare släktuppgifter.