Henrik Westman föddes 17/12 1853 på Valla i S:t Lars församling. Han var son till godsägare Leonard Westman och hans hustru Ida f Werner., Leonard Westmans far, Johan Gustaf Westman ( 1783-1857) hade i slutet av 1700-talet kommit till Linköping från Lommaryd i Småland. Han kom då till en farbror som var handelsman. Han ingick sedan kompanjonskap med Johan Gustaf Bäckström och öppnade en handelsbod vid Stora Torget 4= S:t Perskvarteret nr 1.
Han kom sedan att bli ägare av hela gården och där bodde senare hans son Reinhardt Westman. 1818 köpte Bäckström och Westman fastigheten Stora Torget nr 2, S:t Korskvarteret nr 8. Där hade de behövliga lagerutrymmen och vagnsplatser. Även denna fastighet kom så småningom att ägas av Westman ensam och senare hans son Leonard.
Gården såldes av sonsonen Henrik W. 1903. Johan Gustaf Westman och Johan Gustaf Bäckström var gifta med två systrar Salander, Dorotea och Jeanna.
De var döttrar till handelsmannen Erik Salander f 1772 i Normlösa ( son till lantbrukaren Johan S) , vilken 1797 flyttade till Linköping och var gift första gången med Dorotea Utterbom f 1779 i Skänninge, död 1802 , och andra gången med Maria Catharina Duberg, f 1781 i Bjälbo, barn även i detta gifte. Salander flyttade 1813 till Rystad där han troligen var godsägare i Staby.
Jeanna Salander som var gift med Westman dog 24 år gammal 1826 och hade två söner, Reinhardt Westman ( 1824-1911) och Leonard W. ( 1822-1889).
Den ovan nämnde Bäckström var född i Ramsberg 1782 och avled i Linköping 1844. Hans barn och barnbarn finns omnämnda i dessa handlingar, de var ju släkt med Westman.
Johan Gustaf Westman hade åtskilliga allmänna uppdrag. 1821 eller 1822 inropade han och Bäckström Valla gård på auktion.Gården hade tidigare i slutet av 1700-talet ägts av assessor Lars Sparschuch och senare av dennes dottersöner Fredrik Ernst och Reinhold Gustaf Boije, varefter dessa sålt gården till sin far Gustaf Boije 1818-1819. 1845 skedde delning efter Bäckströms död och Westman blev ägare till egendomen Valla med underlydande hemman till vilka hörde, Mo 1/4 mantal, Visätters kronoskattehemamn, Sållarebo 1/4, Melsebo och Ängsätter frälseutjordar, samt Dykällan, Häradsmålen, Kvarngärdet, Kvarnängen, Gumpekulla, Fogdehumpen samt tre skogslotter på Kolbyttemon m m. Gumpekulla såldes senare till Kinda kanalbolag.
1856 skänktes Valla av J G Westman till sonen Leonard medan sonen Reinhardt fick Tolefors i Kärna som köpts av fadern.
Reinhardt var gift med Betty Berg från Lubeck. Han blev direktör i Östergötlands enskilda bank. Han hade sönerna Gustaf ( 1854-1938) och Emil ( 1857-1929). Den förre bodde senare på Tolefors. Emil flyttade till Våxtorp i Jönköpings län 1884. Dottern Ellen Charlotta f 1855, gift med Jakob Palne De Laval , Ånväga, Skeda, död 1887, inga barn. Ingeborg Elisabeth f 1859, gift Lilliecreutz, död i Växjö 1910. Fredrik Walter f 1865, död 1953 i Stockholm, köpman, han hade en son och en dotter, Ingeborg ( 1904-1983), gift Huss, Djursholm och Henrik Gustaf Reinhardt ( 1901-1968), Danderyd.
Leoanrd Westman gifte sig 1851 med Ida Werner, hon var dotter till regementsläkaren och tidigare bataljonsläkaren vid Kungliga Andra livgrenadjärregementet Henrik Wilhelm Ludvig Werner( 1790-1849). Han hade även varit provincialläkare och läkare vid Göta kanal. Han var född i Tyskland. Efter honom har den s k Wernerska trädgården i Linköping uppkallats. Hans hustru var Ida f Gradman . Förutom dottern Ida ( 1830-1892) hade de sönerna Gotthard ( 1837-1903) , konstnär, och Henrik( 1842-1886), lotsfördelningschef i Norrköping, samt dottern Jenny ( 1831-1874) gift med kyrkoherde N. Dahlgren i Ekebyborna. Angående dessa, se enskilt arkiv nr 40, Gotthard Werner.
Under Lenard Westmans första tid på Valla ombyggdes gården av byggmästare Jonas Jonsson. Leonard Westman var verksam både som affärsman och godsägare. I äktenskapet var två barn, Henrik W. och Hanna ( 1852-1875).
Henrik Westman blev student i Uppsala 1873 men avbröt sina studier och valde den militära banan. Han blev volontär vid Stångebro kompani 1875, löjtnant vid Första livgrenadjärregementet 1883, kapten 1897 och tog sedan avsked ur tjänsten 1900. Han disponerade ett litet hus vid Malmslätt, kallat Gubbarp. Avskedet ur miiltärlivet så pass tidigt kan sammanhänga med att godset efter föräldrarna sbortgång fordrade mer tid. Han företog vissa utlandsresor, till en början tillsammans med sin morbror Gotthard Werner. Han var verksam inom frimureriet och ledamot av Östergötlands Enskilda bank. Westman var framför allt en frikostig donator till många ändamål. Westmanska barnbördshuset i Linköping tillkom genom gåva från honom i början av seklet. Bland annat skänkte han pengar till restaureringen av Vreta Kloster kyrka. han spelade även en viktig roll vid utgrävningarna i Alvastra( Frödin). Han var personligt bekant med riksantikavrie S. Curman. 1911 skänkte han en grundplåt till en fond för Linköpings stads prydande med konstverk, kallad Leonard och Ida Westmans fond för Linköpings prydande med konstverk. Bland annat kan här nämnas Folkungabrunnen och Människan och hennes genius, på Vasavägen.
1913 instiftades Westman-Wernerska fonden till Linköpings stad, att användas till för staden lämpligt ändamål. Genom testamente blev denna fond sedan kraftigt utökad. I testamente 1913 skänkte Westman nämligen sin gård Valla och banktillgångar till Linköpinsg stad, medan Östergötlands museum erhöll lämpligt lösöre och konstverk. Denna gåva har varit förutsättningen för bevarandet av Vallaområdet, Valla friluftsområde och Gamla Linköping.
Förutom denna påtagliga verksamhet som donator var Westman även djupt engagerad i museifrågan. Han var vice ordförande i Östergötlands fornminnesförening, vice ordförande fornminnes- och museiföreningen från 1913 och ordförande i styrelsen för Linköpinsg stads museum för skön konst från 1914. Han hade även varit kassaförvaltare i Östergötlands museiförening. År 1903-1905 pågick den s k museistriden vari Museiföreningens obestridde ledare Anton Ridderstad fick hård kritik för sitt sätt att sköta föreningen och museet. I detta sammanhang stod Westman som bekant bland hans moståndare. Henrik Westman fick uppleva förvärvandet av tomten till det blivande museet vid Vasavägen och även ta del av ritningsförslagen. Han avled 1937.
Enbart de föremål som kommit till Linköpings stads museum för skön konst i testamente 1937 uppgår till över 1000 nummer. Till detta kommer vad han skänkt dessförinnan och de föremål som skänkts till Östergötlands museum ( ca 1000 nummer). Bland L.M. numren finns flera av diplomen och fotoalbumen.
Vad gäller handlingarna som mestadels härrör från Valla gårdarkiv har de troligen kommit hit efter hans död elelr möjligen senare genom någons försorg.
Se även enskilda arkiv Gotthard Werner ( 40), Ida Werner f Gradman ( 134) och Ida Dahlgren ( 307). samtliga dessa är nära släktingar till Henrik Westman. Angående ytterligare uppgifter om Henrik Westman hänvisas i första hand till Bengt Cnattingius bok " Henrik Westman på Valla", 1967, vari hans många donationer och verksamhet inom museiföreningen beskrivs. Här ges också en utförlig bild av personligheten Westman.
Källa: Cnattingius, Bengt: Henrik Westman på Valla, 1967. Kugelberg: Kungliga Första livgrenadjärregementets historia, 5:e delen. Kugelberg: Gamla Linköpingsgårdar, del 1.
Tillägg: angående namnet C A Wulff och anteckningen "Wulffska pappereen" på ett kuvert: C A Wulff torde vara identisk med löjtnanten, senare kaptenen vid samma regemenmte som Westman, C A Wulff f 1857. Han hade tydligen i tidiningsartiklar i en Sörmlandstidning(?) tagit upp nykterhetsfrågan. I konkreta exempel hade han visat på alkoholbruket vid ett regemente, nämligen sitt eget. Då hans kamrater på detta sätt såg sig utställda till allmänhetens bedömning hölls ett möte där Wulff ombads be om ursäkt.Westman förde då någon slags "protokoll" eller skrev ner sitt "tal" till Wulff. Någon ursäkt ville W. inte ge.